Intervju Vasaparken

När vi var i Vasaparken för att hålla intervjuer gick jag till Parkleken för att lyckas intervjua en förälder som var där och lekte med barn. Det visade sig svårt då föräldrarna var fullt upptagna att leka med sina barn. Jag gick då istället fram till några som stod och grillade korv och frågade om någon ville svara på några frågor om parken. En ung kvinna som arbetade med parkleken svarade gärna på mina frågor men ville vara anonym. Därför har jag i transkribtionen av intervjun valt att utesluta de första frågorna om namn och ålder. Under intervjun stod en till person bredvid och lyssnade som mot slutet också delade med sig av några kommentarer. Här kallar jag denne kvinna2 eftersom jag aldrig frågade om namnet.

Intervjuare: Isabella Andersson
Intervjuad: Kvinna1 

Warm up
Intervjuare: Hur många år har du bott i Stockholm? 
Kvinna1: Två och ett halvt år ungefär.

Intervjuare: Du sa att du jobbar här på parkleken ibland, vad gör du annars om dagarna? 
Kvinna1: Jag pluggar heltid och sen så jobbar jag här på parkleken för Stockholms stad varannan helg.

Intervjuare: Och idag är du här för att du jobbar här? 
Kvinna1: Ja precis

Intervjuare: Hur ofta brukar du komma hit?
Kvinna1: Jag jobbar här varannan helg.

Intervjuare: Besöker du parken ibland när du inte jobbar också? 
Kvinna1: Jo det händer, jag bor här i närheten så jag går förbi ibland. Det blir väl mer på sommaren att jag kanske är här och umgås med vänner.

Main session
Intervjuare: Kan du beskriva ett vanligt besök här i parken?
Kvinna1: Det är ju när jag är här och jobbar. Då är jag här och plockar fram leksaker till barnen och hjälper till om några har frågor och så. Eller som nu så står jag och vaktar grillen. Det är lite olika vad som behöver göras.

Intervjuare: Och när du är här på fritiden, brukar du planera det eller är det spontant? 
Kvinna1: Då blir det mest spontant, jag bor ju nära.

Intervjuare: Har du tänkt på några särskilda problem här i parken? 
Kvinna1: En grej är att det inte finns något utegym alls i den här delen av stan. Det borde ju ligga här i parken om de fixar ett. Det är lite konstigt egentligen att det inte är ett utegym här.

Intervjuare: Känner du dig trygg i parken, är det en säker plats? 
Kvinna1: Jo men absolut, det är så mycket folk som rör sig såhär på dagen. På kvällarna är det väl annorlunda.

Intervjuare: Hur menar du, skulle du undvika att gå själv här på kvällen? 
Kvinna1: Ja precis, jag skulle nog inte gå igenom parken själv sent på kvällen. Det finns ju vissa områden här också som är rätt gömda, och jag tycker inte det känns riktigt tryggt.

Intervjuare: Upplever du några problem på vägen till eller från parken? Är det svårt att ta sig hit? 
Kvinna1: Nej inte alls. Jag bor ju här så jag går hit.

Intervjuare: Du pratade tidigare om att det borde finnas utegym. Har du kanske fler idéer på vad som saknas här eller kan förbättras? 
Kvinna1: Alltså hela den här parkleken är ju lite konstigt gjord. Den här kullen (kvinna1 pekar på en orange konstgjord kulle) är rätt tråkig egentligen. Jag fattar att det ser lite snyggt ut men de borde ha klätterställningar och sånt som är vanligt på lekplatser. Sen är det ju liksom bara betongigt här, asfalt och grus överallt. Lite gräsytor och kanske bättre planer för sporter och sånt för små barn.

Intervjuare: Har du någonsin kontaktat stadsdelen eller kommunen med förslag på förbättringar? Du som jobbar för Stockholms stad kanske kan lämna åsikter på annat sätt?
Kvinna1: Ja alltså nej jag vet väl att jag kan engagera mig politiskt och så om jag vill förändra saker. Men det gör jag inte riktigt. Men vi som jobbar här pratar ju med varandra om vad som kan göras och så försöker vi fixa det själva. Till exempel målade vi om lite här.

Intervjuare: Skulle du höra av dig till Stockholms Stad om förändringar om det var lättare? 
Kvinna1: Nej alltså jag fattar ju också varför saker måste vara som de är och att det ska ta tid att ändra på saker. Alltså ibland känns det som att någon får en idé om att förbättra något här och så bara bestämmer de det jättesnabbt utan att det är genomtänkt. Som gungorna här, de tyckte det behövdes gungor för stora barn men då tog de bort gungorna för små barn så att vi inte har tillräckligt många. Det blir ju dåligt om besluten inte är genomtänkta. Men sen så har vi ju en förslagslåda här också. Det är ju föräldrar och sånt som lägger förslag där, det blir rätt mycket.

Cool off
Intervjuare: Du som jobbar här, vilka aktiviteter tycker du verkar populära bland barnen? 
Kvinna1: Det är väl mycket gungorna som är populära. På sommaren har vi cyklar och då är det de som är roligast. Annars leker de ofta med det vi har plockat fram, som idag är det innebandy där (pekar mot två innebandymål).

Intervjuare: Jag är väl egentligen ganska klar där. Men vi sysslar ju med ett projekt som ska försöka lösa att det ska vara enklare att tycka till om saker i parken. Det var ju bra med er förslagslåda här men vi ska kolla på om det går att göra fler grejer för hela parken. Har du några fler idéer eller kommentarer innan vi avslutar? 
Kvinna1: Alltså en grej som är jättedåligt är att det är så dåligt plogat här. Hela det här lekområdet är bara en enda isbana ibland på vintern och barnen ramlar omkring, det går inte ens att leka. Det är vi som sandar här själva, verkar inte som att någon annan gör det.
Kvinna2: Jag har tänkt på mycket att Stockholms Stad är dåliga på att tänka på att det ska vara tillgängligt för alla på olika platser. Om man har någon slags funktionsnedsättning kan det ju va svårt att göra vissa grejer och det känns som att de inte pratar med oss. Om det är så halt till exempel blir det omöjligt att ta sig fram med rullstol.
Kvinna1: Men har du tänkt på att det är otillgängligt här i parken?
Kvinna2: Ja alltså det är väl det med rullstol då. Svårt att ta sig fram. Men annars så är det ju mycket att tänka på med olika funktionsnedsättningar. Som lekplatsen här att det ska gå att leka för alla även om en har någon funktionsnedsättning.
Kvinna1: Ja, alltså vi försöker ju se till att det ska vara för alla barn detta. Det är viktigt.
Kvinna2: Ja verkligen. Jag önskar bara att fler politiker och så ska tänka på det.

Intervjun avslutades med att jag(Isabella) tackade för deras medverkan.