Inför första seminariet... (Daniel Reuter)

Första inlägget! Yey! Måste säga att det här projektet kommer att bli  väldigt spännande att genomföra, dels eftersom design i allmänhet är något som jag sällan arbetar med under strukturerade omständigheter (då syftar jag mest på begränsad erfarenhet av att lalla runt med diverse verktyg från Adobe serien för att utforma någorlunda vettiga dokument, haha) och dels eftersom att det ur det här projektet kommer att växa fram något oväntat, som ännu inte är speciellt klart definierat. Lite vet vi förstås om projektet. Problemområdet som ligger till grund för vår design, i vilken vi ännu måste hitta både en målgrupp och en problemformuelring att hantera, handlar om att stimulera ett ökat engagemang och intresse för stadsplanering i Stockholm. Lite lagom luddigt sådär, jag menar, vilken del av stadsplaneringen kan man få Svensson, Andersson och Persson att delta i? På vilket sätt kan de delta? Sådana typer av frågor vet vi inte svaret på än, men det ska vi ta reda på!

Hur ska vi då gå tillväga? Jo, självklart har vi en del verktyg att förfoga över som kan komma till användning, bland annat kommer vi tidigt i processen att genomföra en fältstudie. I fältstudien kommer vi att bege oss till Vasaparken, med ett antal frågor för att genomföra semi-strukturerade intervjuer. För att dessa intervjuer ska dokumenteras på bästa sätt så kommer vi, bara om den intervjuade ger oss klartecken, att banda intervjuerna. Semi-strukturerade intervjuer handlar om att utforma frågor där svaren är öppna och där begränsningen egentligen bara ligger i att hålla sig till det problemområde vi har valt att undersöka, och därför kan det bli lite jobbigare om man samtidigt ska hinna anteckna allt viktigt som sägs. Den data som vi insamlar är till sin natur av kvalitativ karaktär, då vi fortfarande söker ett specifikt problem inom vårt problemområde. Det kommer att lämna utrymme för tolkning, vilket är mycket viktigt för oss att genomföra korrekt för att komma vidare i designprocessen med goda resultat. Det kan bli så att vi istället använder vår fältstudie som en pilotstudie, och omformulerar viktiga frågeställningar för att tydligare ringa in både problem och målgrupp. Hur vi då väljer att samla in data kommer att bero på hur dessa frågeställningar utformas, men det ska nämnas att det förmodligen kommer att handla om ett semi-strukturerat frågeformat med en kombination av kvalitativa och kvantitativa data. Kvantitativa data kräver att man i förväg måste veta exakt vad man frågar om, som:"Hur gammal är du?", "Hur många bor i ditt hushåll?" och så vidare. En annan viktig aspekt av intervjuförfarandet är att försöka tillämpa triangulering, vilket innebär att olika intervjuobjekt kan bidra med olika perspektiv kring samma problemformulering (som ju ännu inte är identifierad). Det är lagom svårt om man inte ens vet vilken målgruppen är till att börja med, men det är förstås viktigt ändå att försöka få med om lösningen ska kunna förstås av andra än den specifika målgruppen. Det kan rent ut av hjälpa till hitta en lösning som kan riktas till olika målgrupper, alternativt en bredare målgrupp.

Varför vill vi göra allt detta? Jag har inte nämnt något än om vårt slutgiltiga mål, men det handlar om att: lära oss om designprocess inom MDI, ta till oss och tillämpa metodik, litteratur och forskning inom MDI och slutgiltigt skapa en interaktiv prototyp som är en del av lösningen för något problem inom vårt problemområde. Läsaren till denna blogg kommer att, i detalj, kunna följa hela processen och jag hoppas att den kommer att bli lika intressant att följa som jag tycker att det ska bli att genomföra. Men åter till det som är aktuellt! Fältstudien ska hjälpa oss att identifiera behov och fastställa en kravbeskrivning för vår prototyp. Vilka sätt är ens möjliga för att möta de behov som finns? Vi vet ingenting om vårt problem kräver avancerad mjukvara eller inte, eller om vi ska anställa Picasso för att man ens ska kunna titta på vår lösning utan att få huvudvärk. Att miljonprojektet skulle bli fult, ultrafunktionellt och ett trist bidrag till stadsbilden berodde nog på att det var bråttom och att det fick inte kosta. Design är alltså viktigt inte bara för att göra vår lösning attraktiv, men kanske också som en del av själva problemet till vilket vår lösning ska bidra till vårt stora mål, att engagera medborgare och göra dem intresserade. Kanske hade projekt som miljonprojektet kunnat se mycket annorlunda ut om fler hade deltagit, privata aktörer skjutit till resurser och fler hade mer att tycka till om innan det var för sent. Men vad vet jag, vilka behov som finns där ute och vilka lösningar som går att hitta för att möta dem återstår att se!